I Håkans snickeri.

 
 
Vår bonusmorfar Håkan har byggt ett alldeles eget garage, eller det är snarare ett eget snickeri med en massa arbetsbänkar, maskiner och verktyg. Där spenderar han många timmar och just nu hjälper han oss bland annat med att renovera tre gamla fönster som ska in i huset.
 
 
 
Fönstrens gamla beslag och hur de är gjorda skvallrar om att de har ett urspung från tidigt 1800-tal. Häftigt! De har blivit skrapade, ihoplagade på vissa ställen, linoljekittade och ska nu snart målas - och de blir jättefina!
 
 
 
 
I snickeriet står även skåpet som ska bli vår badrumskommod. Jag hittade ett gammalt skåp på vinden när vi rensade ut där häromåret. Den övre delen har Håkan sågat bort, lådan som en gång hört till har vi inte hittat ändå och så behövde vi få det lite lägre för att fungera. På skåpet kommer en marmorskiva med underlimmad ho att komma sen. Nu ska skåpet rengöras ordentligt och oljas in - jag tror att det komemr att bli finfint!
 
 
 
Snickarglädjen som syns är sådant som vi räddade från den gamla entréverandan. Den har rivits och en ny har byggts upp. Den gamla var i ett så pass dåligt skick att det valet var ganska enkelt. Dessutom ville vi få plats med sittplatser på varsida av de nya dubbeldörrarna och ett lite större och plattare tak som passar lite bättre till huset. Snickarglädjen ska skrpas och målas och sedan byggas in i den nya verandan. När man pillar bort lite färg så kan man tydligt se att verndan varit både grön, grå och röd tidigare, vad det blir för färg nu är inte riktigt bestämt ännu ...
 
 
Jag är så oerhört glad och tacksam att vi har min mamma och Håkan. Mamma ställer upp och tar hand om barnen i vått och torrt och bjuder på mat stup i kvarten nu när vi inte har något kök. De hjälper även till med allt annat praktiskt och jag tror att det hade varit svårt att få livet att flyta på ens hälften så här pass smidigt som det gjort under renoveringen utan dem.